tisdag 23 mars 2010

Jag har hittat min själsfrände!

.
.
Jag har hittat inspirationen till att blogga igen!
Snubblade över denna fantastiska blogg såhär på kvällskvisten, och aldrig har jag fått mig ett godare skratt! Jag blev nästan lite rädd och undrade om det kanske egentligen var så att jag hade en blogg som jag inte visste om!

En blogg som mitt sanna jag! http://fettagen.blogg.se/index.html

Idag har jag lyckats med bedriften att titta på samtliga 17 avsnitt av Cougar Town. Imorgon ska jag berätta hur man gör för att klara av det.

tisdag 16 mars 2010

Vilse på Vallås

.
Idag besökte jag den arbetsplats som jag tydligtvis ska kalla "min" för en överskådlig framtid.
Jag skulle vilja berätta för er om min arbetsplats, och mina arbetsuppgifter, men efter som jag lyder under sekretesslagen så lir det tyvärr inget med det.
Vi hoppar istället direkt till rubriken.

Ikväll var jag vilse. På Vallås.
Alla ni som bor i Halmstad, eller har besökt Halmstad någon gång, eller kanske bara sett Halmstad på en karta, vet att Halmstad inte är stort. I Halmstad finnes hursomhelst en stadsdel (jag vet ej om det är tillåtet att kalla något stadsdel när det är fråga om en så liten stad, men vi kör på det) som heter Vallås. Vallås är icke att förväxla med Vallåsen, som är något helt annat, tillexempel ett förklarligare ställe att gå vilse på.
I den soliga eftermiddagen släppte Pv av mig på ovan nämda arbetsplats, önskade mig lycka till och åkte iväg med mina arbetsskor. (En annan historia)

Jag tillbringade dagen, och större delen av kvällen med att försöka ta in alla nya intryck, och lära mig rutinerna. När arbetspasset var slut så föll det sig liksom naturligt att gå hem - men åt vilket håll ligger hem, undrade jag när jag klev ut genom porten. Jag bestämde mig, inte genom att kolla på stjärnhimlen, gatunamn eller trafikljud, utan genom att lita på mitt lokalsinne, åt att - höger - vänster var den rätta vägen att gå. Det var iskallt, mössan låg hemma, vantarna likaså och Pv svarade inte på mobilen.

Jag promenerade på ett stycke medans jag slumpmässigt ringde vänner som alla ignorerade mig. Tillslut fick jag tag i min mor och eftersom jag skallrade tänder lovade hon att hon och min bror kunde komma och hämta mig. Var skulle de plocka upp mig?
Nej, det var just det som var frågan, var?
Jag nämde i förbifarten att jag liksom hade gått vilse, och nu var ute och letade efter TradeCenter så jag fick återkomma när jag visste var jag befann mig.

Lite längre fram på det öde promenadstråket jag gick på såg jag gestalten av en människa avteckna sig. Gött tänkte jag, nu kan jag fråga om vägen. Kort och gott så närmar jag mig gestalten, som visar sig vara en dam i övre medelåldern. Som storgråter. Och med storgråter menar jag STORgråter, sådär så att tårarna sprutar.
Som den svenska jag är blir jag naturligtvis förfärad och vill inte störa. Kvinnan var av utländskt ursprung, så kanske var det lite naturligare för henne att visa sina känslor för en främmande människa som gått vilse i ett bostadsområde lika stort som en jackficka. Hon svarar på min fråga om vägen till centrum att jag är på väg i motsatt riktning, så mycket för mitt lokalsinne alltså...

Vi slår följe i den rätta riktningen, eftersom hon skulle åt samma håll. Sedan berättar hon varför hon är så ledsen, och jag vet såklart inte vad jag ska säga, efter som jag är svenska och uppfostrad till att man varken ska visa sina känslor, och definitivt inte nosa i andras. Damen tycks däremot ha ett stort behov av att prata, och gråta, för hon sätter igång igen, och jag får mest lust att krama om henne och säga att allt kommer bli bra. Men det gör jag såklart inte. Jag säger att jag beklagar sorgen och sen tiger jag stilla. Vi kommer såsmåningom fram till den plats jag skulle till, och där ska även hon svänga av.
Min mor har under promenaden ringt och blivit uppdaterad om var de kan plocka upp det vilsegångna fåret. Så jag ställer mig vid vägkanten och väntar, min mor och bror dyker upp och när jag går runt bilen för att sätta mig i den ser jag att damen står uppe på sin parkeringsplats och väntar på att jag säkert ska bli upplockad.

En riktigt räddande ängel. Hon varnade mig även för att inte gå ensam på Vallås efter mörkrets inbrott, och akta mig för både ungdomsgäng och ensamma vuxna. Och det ska ju medges att jag var lite nervös över att fråga en vilt främmande människa i mörkret om vägen.
De avslutande orden hon gav mig när vi skildes åt och jag tackade för hjälpen tycker jag kan få avsluta detta blogginlägg:

Tacka inte mig, jag tror på en högre makt som skickar någon när vi behöver hjälp. Och vi människor måste alltid försöka hjälpa varandra - istället för att tacka mig, hjälp någon annan som är i nöd, tillslut hjälper vi alla varandra.


måndag 15 mars 2010

Yet another day in Paradise?

.
.
Skulle jag önska att det egentligen var. Men det var det inte.
Det var yet another day in vardagen.

torsdag 11 mars 2010

# 2 Att välja rätt yrke

.
.
För att få balans i statistiken (och för att jag har tråkigt) så valde jag att göra ett liknande test på en annan sida. Texten om min personlighetstyp stämde otroligt bra, så vi får se vad yrkesförslagen ger;

Artist
Historian
Banker
Novelist
University Professor
Photographer
Vet
Paralegal
Graphic Designer
Online Content Developer
Webmaster
Producer
Managing Director
Nutritionist
Advertising
Nursing

Kvar blir alltså veterinär och reklamare. Enligt förra testet så fanns ju PR-ansvarig med som huvudalternativ, och veterinär inte alls. Tyder detta på att jag egentligen ska jobba med reklam?

Om ni läser föregående blogginlägg förstår ni hur jag har tänkt.

Gör testet själv och se om du valt rätt! http://quiz.ivillage.co.uk/uk_work/tests/career.htm



#1 Att hitta rätt i livet

.
.
.
Jag har ju lite problem, med så att säga välja. Alla dessa valmöjligheter. Kalla mig gärna ambivalent, jag är nämligen så ambivalent att jag inte ens kan välja om jag ska kalla mig ambivalent eller inte.
Hursom helst, som den sökare jag är letar jag ständigt efter andras förklaringar till vem jag är, varför jag är som jag är och hur jag blivit som jag blev.

Idag kör vi på yrkesval, eftersom det är det som känns mest aktuellt för mig i dagsläget. Och det är faktiskt jag som bestämmer. Det är min blogg!

Något av dessa yrkesområden skulle jag passa att arbeta inom.
Enligt 41q.com.

Entreprenörer, jurister, psykologer, fotografer, konsulter, säljare, skådespelare, ingenjörer, forskare, uppfinnare, marknadsförare, programmerare, komiker, analytiker, kreditrådgivare, journalister, psykiatriker, PR-ansvariga, designers, skribenter, artister, musiker, politiker

Okej gött, någon annan har valt åt mig. Då utgår jag från dessa yrken nu då!
Jag börjar med att stryka de jag inte gillar;

Entreprenörer, jurister, psykologer, fotografer, konsulter, säljare, skådespelare, ingenjörer, forskare, uppfinnare, marknadsförare, programmerare, komiker, analytiker, kreditrådgivare, journalister, psykiatriker, PR-ansvariga, designers, skribenter, artister, musiker, politiker

Väldigt brett om jag får säga det själv, från enteprenör till psykiatriker.
Jag fortsätter med att kursivera yrken jag inte riktigt vet vad de går ut på;

Entreprenörer, jurister, psykologer, fotografer, konsulter, säljare, skådespelare, ingenjörer, forskare, uppfinnare, marknadsförare, programmerare, komiker, analytiker, kreditrådgivare, journalister, psykiatriker, PR-ansvariga, designers, skribenter, artister, musiker, politiker

Jag resonerar som så, att om jag vid 26 års ålder inte vet vad en entrepenör sysslar med ska jag inte bli det. Kvar har vi nu;

Entreprenörer, jurister, psykologer, fotografer, konsulter, säljare, skådespelare, ingenjörer, forskare, uppfinnare, marknadsförare, programmerare, komiker, analytiker, kreditrådgivare, journalister, psykiatriker, PR-ansvariga, designers, skribenter, artister, musiker, politiker

Nu är det som så att jag vill hemskt gärna ha ett relativt bra betalt jobb, så vi fortsätter med utrensningen. 
Jag är högst medveten om att man kan få vilket jobb som helst att bli välbetalt om man är tillräckligt målinriktad. Det är inte jag;

Entreprenörer, jurister, psykologer, fotografer, konsulter, säljare, skådespelare, ingenjörer, forskare, uppfinnare, marknadsförare, programmerare, komiker, analytiker, kreditrådgivare, journalister, psykiatriker, PR-ansvariga, designers, skribenter, artister, musiker, politiker


Kvar har vi fyra alternativ, varav tre utav alternativen är ganska liknande.
Jag drar då slutsatsen att jag ska arbeta med människans psyke, på ett eller annat sätt. Om jag inte slår om helt och satsar på lågoddsaren - PR-ansvarig. Vilket ju låter så sjukt mycket roligare.
Alltså, har du ett stort företag och behöver PR? Ring mig!







Brist på fantasi!

Idag har det blivit väldigt dåligt med uppdateringar. Jag skyller på vädret.
Kom nyss in efter en lång promenad, blöt om fötterna och kall om benen.
Ska det aldrig bli sommar?

onsdag 10 mars 2010

Världens bästa pv?

Jag har ägnast större delen av dagen, liggandes på rygg i soffan, inget ovanligt i det förstås. Men jag har samtidigt som jag ägnat mig åt ryggliggandet försökt designa om den här bloggen.

Och jag vet inte. Den är ju liksom inte klar än, men vem kunde ana att det skulle ta timmar att ändra färg på en rubrik?

Som tur är så har jag av någon anledning begåvats med vad som jag anser skulle kunna vara världens godaste pojkvän.

Han har lagat fiskgratäng till mig, för jag var sugen. Fiskgratäng med riktigt potatismos, och hemmagjord hollandaiesås. Till efterrätt bakade han kanelbullar, som by FAR var de godaste bullar jag någonsin smakat.
Till frukost i morse fick jag hans nybakade rågbröd. Är det konstigt att man går upp lite i vikt?
Mat är livet och livet är njutning!

Ja okej då, jag har lovat att diska efter maten. Men... blev så mätt av kanelbullarna jag tryckte i mig så jag måste använda ryggen ett tag först...



en två, en två...

Testing testing

Bloggen är under uppdatering!

För att hänga med i de tuffa svängarna ute i bloggvärlden gäller det att hålla sig uppdaterad och fresh!
Detta betyder alltså att ni mycket väl kan uppleva både det ena och andra när ni försöker klicka in här och läsa.
Men - misströsta ej!
Såsmåningom har även jag fattat galoppen, och då har jag en sprillans ny egendesignad blogg!

Sålänge skickar jag er vidare till en blogg jag själv läser regelbundet: http://www.nagonsfarsa.blogspot.com/
Mycket nöje!

Godmorgon!

Morgonens status:
Min hals känns som ett sågverk. Det är kallt som vore vi i Sibirien. Ögonen är kletiga och svåröppnade.

Jag har haft inte mindre än 4 så kallade viktiga samtal denna morgon.
Hos myndigheter som på ett eller annat sätt har med arbetslösa personer att göra, och därför sätter sin telefontid mellan 08-09. Så att de ska vara säkra på att ingen ringer och stör dom i deras kaffedrickande.

På arbetsförmedlingen fick jag prata med en dam som var SÅ entusiastisk över att jag ville avboka mitt basintervjumöte. Hon gick på som hade jag löst frågan om världsfreden när jag uppgav anledning arbetsintervju. För andra veckan i rad!
Som den bockande och bugande, krälande svenska jag är var jag naturligtvis tvungen att fråga om de trodde på mig. Stora mäktiga arbetsförmedlingen skulle väl inte sparka mig ut i rännstenen för att jag uppgav samma anledning två tillfällen i rad? Att det var 100% sanning spelar ingen roll i detta sammanhanget. Det är viktigt att visa sig ödmjuk för överheten. Det sitter liksom i generna.

Hade även ett samtal med Mvc, de har äntligen insett att de kan skriva ut ppiller-recept över telefon så man slipper gå dit och sitta och skämmas bland alla blivande mödrar. En barnahatare, kan man se att de tänker innan de tar fadern till barnet i handen och ler ömt mot honom.

Så sitter man där och skäms och blir misstagen för barnavägrare och karriärkvinna fastän ingetdera är sant.



Senare idag lovar jag att uppdatera med riktiga bilder. Inte låtsasbilder från google. Ok? Det är ju så en riktig bloggerska ska göra har jag förstått.

Gammal svensk kulturfilm!

Kallar jag Kullamannen från 1967.
Den har jag visat för pv, hemma i soffan. Han hade aldrig sett den! Vilken skandal! Hursomhelst så uppskattade både han och jag speciellt Bengt Brunskogs eminenta skådespeleri som den genomonda Farbror Ludwig.

Det känns som om jag börjar sina på saker värda att skriva om, så nu får det bli om mig iallafall!. Helt plötsligt gick datorn nämligen med på att tillåta urklipp på denna sidan så håll till godo.

tio första:
första bästa kompis: Var faktiskt även min första värsta kompis, min kära kusin Julia. Hon vann min kärlek genom att vid tre års ålder följa efter mig vart jag gick, samtidigt som hon slog sig själv i huvudet och upprepade: domma Jolia, domma Jolia. Vid den här tiden var jag 6 år och begrep ju direkt att det var ett klassiskt fall av uppmärksamhetssökande, orsakar att uppväxt med två äldre bröder. (Vilka förövrig välkomnade mig till familjen genom att slå mig hårt med sina plastspadar.)

första bil: Jag räknar faktiskt nuvarande bil som min första bil, även om den tekniskt sett inte riktigt är min, och tekniskt sett faktiskt min fjärde bil i ordningen. Hursomhelst är den mörkgrön och väldigt vacker. Jag kallar henne grodan.

första kärlek: En vacker liten pojke vid namn Anders om jag minns rätt. Jag blev störtförälskad på dagis, och vägrade äta om jag inte fick sitta bredvid Anders.

första husdjur: Ett lamm som jag kallade lillelamm, efter en bok min kära mor brukade läsa för mig när jag var liten. I boken försvann lillelamms mamma under ett par tre sidor sådär, och han var vilse i skogen tills mamma får fann honom igen. Detta gjorde mig mycket upprörd, så jag grät och skrek tills min mamma ritade en fårmamma som hon klistrade in på de sidor fårmamman inte syntes.

första semester: Ingen minns väl sin första semster? Då är det något som är fel, på sin första semester ska man komma hem minst en framtand fattigare, och undra vad som i helvete hände.

första jobb: Piga.

första köpta skiva: Jag är ju så gammal att jag började med kassetband. Vet ni vad det är? En liten rektangulär sak i plast som man satte in i något som kallades Bergsprängare. Sen spelade den Roxette på högsta volym. Högsta volym innebar ungefär så högt som du kan skruva upp sin farmors radio på.

första riktiga kärlek: Vad är skillnaden på första kärlek och första riktiga kärlek? Nu hänger jag icke med.

första piercing: En otroligt dramatisk historia som innefattar en gammal kåkfarare, en hormonstinn tonåring och ett felpiercat ögonbryn.

första konsert: Gyllene Tider, såklart?

nio sista: (Här antar jag att skapare av detta formulär menar "senaste")
sista alkoholdrycken: Körsbärsvin inhandlat med intentionen att ge bort det i present till min mor, men som slutade med att jag drack upp det själv hemma i soffan. Det smakade som saft.

sista bilfärd: Jag flyttade bilen från den platsen jag fått dubbla böter på. Räknas det?

sista filmen du såg: Kullamannen. Det vet ni ju redan.

sista ringda telefonsamtal: Till min mor. Hon hade ringt ca 34 gånger under filmens lopp så jag tänkte att det var bäst att höra vad hon ville. Hon undrade om jag hade kommit in. Jag förstod ingenting men det visade sig att jag nämt för henne att jag blivit utelåst för en sisådär 12-13 timmar sen.

sista bubbelbadet: Jag ser framemot att bada i svärmors nya jaccuzi om hon någonsin får igenom bygglovet.

sista spelade cd: Jag har inga cd-skivor. Nej inga kassetband heller.
sista kyss: Katten eller pv, katten eller pv, minns inte.

sista gången du grät: Senaste gången jag grät så det skvalade var iallafall under tiden jag läste en bok som jag har för mig hette innan jag dör. Jag grät som en tokig.

sista måltiden: En tavla.(obs i detta fallet är benämningen "sista" korrekt.)

åtta har du nånsin:
dejtat en av dina bästa kompisar? Jag dejtar regelbundet min bästa vän. Vi åker på resor till Tyskland, klär ut oss i peruker, går på modevisningar i hans hall och har egna radioprogram som ingen vill sända.

blivit arresterad? Nej, jag är för listig.

blivit kär vid första ögonkastet? Många gånger, klänningar brukar vara ett säkert kort, de ropar på mig feån sina galgar i affärerna.

varit på tv? Konstig fråga, antar att den betyder varit med på tv. Svaret är nej. (såvitt jag vet)

fått ditt hjärta krossat? Nej, jag känner hur det bultar och bankar friskt där inne!

sagt att du älskar någon utan att mena det? Nej aldrig, en gång vid 8 års ålder sa en tysk turist i samma ålder de tre ljuva orden till mig. Fast på tyska då. Jag reagerade genom att klättra upp i ett träd och vägra komma ner förrän han gått.

haft ett one night stand? Nej.

busringt till nån? Jag gick på en fantastisk gymnasieskola med egen radiostudio. Därifrån fick (och får fortfarnade antar jag) många lida av falska vinster från radio NRJ och dylikt...

sju saker du har på dig:
1. Pyjamasbyxor, och tro nu inte att det bara är för att det är kväll.

2. Nagellack på tårna som ser ut som äkta nagelsvamp.

3. Blå t-shirt som jag stulit av min lillebror.

4. Ett halsband med en stor jadesten.

5. Trosor som jag glömt bort färgen på.

6. Mitt hår.

7. Min hud.

sex saker du gjort idag:
1. Upptäckt böteslapp 1

2. Upptäckt böteslapp 2

3. Svurit ramsor över stadens lapplisor

4. Besökt polisstationen för att bestrida böterna. Varför ska polisen lägga sig i det förresten? De kan ju ändå inget om det.

5. Besökt tekniska kontoret för att bestrida böterna.

6. Tittat på när min pv betalade böterna.

fem favoritsaker (ingen speciell ordning):
1. Whisky

2. Pyjamasbyxan

3. Sängen

4. Våren

5. Kuddar

tre val:
svart eller vit? Vit

sommar eller vinter? sommar, knepig fråga!

choklad eller chips? choklad mellan två chips

två saker att göra innan du dör:
1. Skriva testamente för att undvika att mina klenoder hamnar fel.
2. Förhoppningsvis ha något att testamentera.

en sak du ångrar:
1. Att jag löste in min trisslott med vinst på 75 kr och tog tre nya. Det var uppenbarligen inte min turdag idag. Ett litet tecken kunde ju ha varit p-böterna eller utelåsningen. Men icke! Jag klampar på i ullstrumpan jag...

 
Kaj och farbror Ludwig

tisdag 9 mars 2010

Lapplisan från helvetet?

Vem blir lapplisa?
Vaknar man en dag och känner att, nej nu är det tamejfan dags att ändra på världen! Såhär får det inte gå till, jag ska bli LAPPLISA!
Eller är man bara jävligt bitter redan från början?

Ni förstår förstås att jag har haft en konflikt med lapplisorna i min stad. Inte bara en, två, tre, eller fyra gånger, utan snarare har jag skänkt bort tusentals kronor till dessa hycklande djävulens utsända. Eller iallafall indirekt betalat deras lön.

I förmiddags när jag i godan ro satt och bloggade (ja jag har ju startat den här bloggen nu så då får jag ju försöka upprätthålla den) så ringde min pv och sa följande: (med sammanbiten stämma)

Pv-Vi har fått böter!
Jag - Nähä! Var har jag parkerat?
Pv - (Drar häftigt efter andan) Vi har fått DUBBLA böter!
Jag - Nej men vad säger du, det måste vara något fel? Är det jag som har parkerat bilen? (Alltid redo att skylla ifrån mig som en sann livskamrat)
Pv - Vi har fått 1000 spänn i böter!!
Jag - Kom upp och hämta bilnyckeln så du kan flytta bilen.
Pv - 1000 spänn!!

Som ni kanske förstår tog jag det hela med ro, eftersom jag inte har några pengar att köpa varken, mat eller schampo för. Så hur ska de rimligen kunna kräva mig på p-böter?
Allt detta resulterade dock i att pv och jag satte oss i ovan nämnda felparkerade bil och körde i tur och ordning till stadens polisstation, för att bestrida boten och vidare till rådhuset, för att leta efter Tekniska Förvaltningen, eftersom den vänliga poliskvinnan (som f.ö inte visste nååågontiiiing om P - böter) i förbifarten nämnde att de hade sitt högkvarter där.
Från Rådhuset vidare till Tekniska Förvaltningens egen byggnad, eftersom poliskvinnan uppenbarligen ljög oss rakt upp i våra arga ansikten.

Hursomhelst så resulterade denna evighetsrunda enbart i att vi fick skylla oss själva. Nu ska jag bli parkeringsfacsist och anmäla ALLA som står felparkerade utanför vårt hus, vilket är en sisådär 20-30 bilar... Så får de kanske råd att anlägga en parkeringsplats i anslutning till vår gata. Det är ju något man tycker skulle kunna finnas redan från början, men vad vet jag?

Jag syr mina egna kläder



Funderar på att åka iväg och köpa tyg, låna en symaskin, och sedan sätta igång!
Tur att internet finns så man kan hitta beskrivningar snabbt och lätt!

Eftersom min forna syslöjdlärare ULLA ERIKSSSON, var en sjuhelsikes gammal hagga som valde att placera mig längst ner i klassrummet eftersom hon tyckte att jag var allt för omogen för att få ha mitt sybord i närheten av de andras...


Bra pedagogik ULLA. Verkligen.
Jag kanske skulle göra det här till en blogg där jag hänger ut gamla lärare som förtjänar att doppas i tjära och rullas i fjädrar? Vad tycker ni om det?
Kanske ni kan komma med egna förslag på inkompetenta och dktatoriska lärare eller lärarinnor?
Eller är dagens ungdomar allt för självmedvetna för att ta åt sig av lärarnas kritik?


Hur ofta och om vad?

Tillbaka till det här med hur ofta man ska uppdatera, och om vad?
Det känns ju som om att man måste komma på något helt nytt och exceptionellt för att ens få sina vänner att läsa ens blogg. Och det finns ju redan så många bloggare som bloggar om allt.


Det finns otaliga modebloggar, inte för att jag skulle vara varken intresserad eller kunnig nog för att starta en modeblogg. Jag gillar att shoppa, men mer än så är det inte.

Mat och receptbloggar finns det en uppsjö av, och min kille lagar den mesta maten, eftersom jag är för lat.

Kaxiga bloggar finns det också gott om... och jag är ju inte så kaxig, även om jag skulle vilja. Desstuom tror jag inte att man får ha fyllt 19 om man ska ha en kaxig blogg.

Om vi bortser från Katrin Zytomierskas blogg då... hon är väl kaxig?

Sexbloggar finnes, och att svara på tveksamma frågor om folks än mer tveksamma samliv är inget för mig. Vad som sker i sovrummet bör stanna i sovrummet enligt mig. Kontroversiell och tråkig?


Det finns inredningsbloggar, och prylbloggar, gaybloggar och fjortisbloggar, kändisbloggar, skvallerbloggar (om nämda kändisbloggar), det finns fotobloggar, konstbloggar, utvikningsbloggar, formgivningsbloggar - you name it! Allt är liksomtaget! Precis som i skolan när man tvingades skriva om antingen hästar, hundar, marsvin eller omsulning av skor. Det var liksom alltid omsulning av skor kvar...


Det finns bröllopsbloggar, barnbloggar, pappabloggar och mammabloggar. I de senare kategorierna passar jag ju inte in alls, även om jag en dag vill skaffa en uppsjö ungar och gifta mig.


Nähä ni, kommer ni på något som jag kan skriva om så vänligen meddela mig snarast! Annars är det stor risk att den här bloggen enbart kommer att fyllas av sedvanligt nonsens som; åt äggmacka till frukost. Duschade. Somnade i soffan.


På återseende!

måndag 8 mars 2010

Riktlinje 1

Om mig.

I mina hitills ganska korta och få inlägg i denna nystartade blogg framhöll jag ju vissa riktlinjer som jag skulle skriva om. Vi börjar med den första.

Jag funderar på om jag ska ta och köra ett sånt där klassiskt formulär? Ni vet sånt som mejlades runt förr i tiden, innan facebook uppfanns... men eftersom jag antingen är du i huvudet, eller bloggen är trasig (redan) så kan jag inte klistra in redan befintlig text här, och jag orkar sannerligen inte sitta och skriva in egna frågor.

Så vi kör på som vi redan börjat.
Vi skiter i riktlinjerna!

Nu är det Sverige pussas och kramas!












Hur många gånger?

Hur många gånger per dag ska man uppdatera sin blogg?
Di där storbloggarna uppdaterar väl en ca 8 ggr om dagen, men de har ju så mycket att blogga om...

Hmm...

Kollar på tv nu. Nu vet ni det.

Svenska Hollywoodfruar




Jag älskar Maria Montazami!
Har ni inte sett Svenska Hollywoodfruar så gör det nu!

Jag gillar inte "tofsar", det låter så "tofsigt" - men "tassles, det låter fint!

Internationella Kvinnodagen!

Firas på så vis att jag får ligga i sängen och kolla på Gilmore Girls, medan min pv lagar tacopaj åt mig.



+ =



Imorse steg jag upp och klev sedvanligt in i badrummet för att uträtta diverse behov. Naken var jag, eftersom mina intentioner var att ta en dusch för att vakna till. Vi har en stor spegel i badrummet - jag fick en chock. Jag är inte 19 längre! Jag ser ju ut som hej kom och hjälp mig för fan! Hur ska jag kunna visa mig på playan i sommar utan att skämmas?

Min kroppsuppfattning stämmer överens med kvinnan till höger, medan verkligheten ligger närmare åt kvinnan till vänster... omvänd anorexi?
.
Visst, alla har celluliter och häng här och var, (utom de som är 19) men jag är så otränad att det är pinsamt! Man ser på min kropp att jag är lat. Och dessutom rynkig, och blåblek!
Nej det var inget vackert uppvaknande kan jag tala om... därför bestämde jag mig (igen) för att börja styrketräna, så att fettet har nåt att sitta fast vid liksom...
Gjorde diverse rumpövningar, armhävningar och situps. Situps är det enda jag klarar att göra många av, så jag undrar om jag gör fel? Gjorde 50 rakt fram och 20 snedställda åt vardera sida. Dvs 90 uppgångar sammanlagt. För att förtydliga här så gjorde jag 5 armhävningar.

Personlig tränare, någon?


Välkommen!

Kände mig så sjukt peppad på att börja blogga igen efter att ha sett filmen Julie&Julia igårkväll!
Det är ju inte så att jag har FÖR mycket att göra om dagarna - så kanske detta kan bli ett festligt tidsfördriv för den late?

Okej - här kommer lite riktlinjer - är du inte intresserad av detta så behöver du inte komma hit igen. Fast egentligen är riktlinjerna till för att jag ska komma ihåg vad jag ska blogga om... så det är mycket möjligt att bloggen kommer handla om helt andra saker än mina riktlinjer... oh well:

Mig själv - såklart, det är ju min blogg
Mitt tvserieberoende - är nu uppe på en heroinists nivå
Min ekonomiska status - obefintlig
Min katt - fantastisk
Gratis spelsajter på nätet - fantastiskt tidsfördriv som kan utföras i liggande ställning

Ja okej, jag fördömer inte dig om du efter detta inlägg väljer att aldrig komma tillbaka hit...

Väl mött! Nu ska jag tillbringa återstoden av dagen med att försöka designa bloggen. Vad det nu betyder...

Tjüss!